Sova gott

Du andades djupt och lugnt när jag var inne hos dig nyss, Frank. Luftrören låter riktigt bra igen. Du störs inte längre av att jag smyger in och tittar till dig innan jag går och lägger mig. Men jag vågar inte klappa dig på kinden. Jag vågar inte böja mig ner och lukta dig i nacken.

Men det gör inget, för jag är så glad att du andas. Att du lever. Mamma älskar dig, du fina, underbara barn.

Check!

I nio månader har du nu förgyllt våra liv, älskade Frank! du är en så duktig kille, för drygt två veckor sedan lärde du dig att sätta dig upp från krypställning och två dagar senare lärde du dig krypa. Morgonen därpå sa du dina första ord - en tvåordsmening:
"Hej pappa!"

Helgen som var spenderade vi i Varberg tillsammans med andra familjer som också förlorat barn. Det var så fint att få visa dig, du låg ju i magen förra året. Jag är så stolt över dig, du är perfekt!