Mot slutet av förra året och i början på detta år hade mamma ont i fogarna, Frank. Så du hjälpte mig att resa mig upp från soffan eller golvet. "Hjälpa mamma!" sa du bestämt, och tog min hand och drog så hårt du kunde. Och du är stark! Och du är hjälpsam.
I dag är det en vecka sen din efterlängtade syster föddes. Förra onsdagen sa du med bestämd röst "BEBIS, KOM UT NU!" till min mage. Och hon verkar ha lyssnat, för på kvällen gick vattnet. Och i torsdags, klockan 12.13, föddes din lillasyster.
Mamma, pappa och lillasyster fick åka hem redan samma kväll och ert första möte var underbart. Och ända sedan dess har du varit världens finaste storebror. Mamma är så positivt överraskad att jag nästan gråter lite när jag ser er tillsammans. Jag vet ju att du är världens finaste, men ibland är du ganska vild också.
Hon har inte fått något namn än, men när vi frågar dig vad du tycker hon ska heta tittar du på oss som om vi vore lite knäppa. "Bebis" svarar du. För det är så hon heter, den underbara lilla flickan som gjorde dig till storebror.
