Mod

Jag kände mig modig den där dagen, Frank. Jag kände förtroende och stolthet.

När mamma blev gravid efter att din storebror dött var det jobbigt såklart. Samtidigt som det var lyckligt var det otroligt oroligt. Mamma och pappa blev erbjudna extra hjälp och stöd under graviditeten, och vi tackade ja till en del, och nej till annat. Vi tackade till exempel nej till att gå på specialmödravården, för vi ville att det ändå skulle vara så "normalt" som möjligt.

Vi tackade ja till att få komma till avdelningen för klinisk fysiologi för att göra extra ultraljud på Siris hjärta då hon låg i magen. Även när vi väntade Nora fick vi den möjligheten, vilket vi också tackade ja till.

Nils hjärta var väldigt trasigt. Flickornas hjärtan är i toppskick. Så när du låg i magen och vi träffade en väldigt duktig ultraljudsläkare som, liksom vi, tydligt såg ett friskt litet hjärta picka på dig kändes det som att det räckte så. Jag kände mig modig den där dagen. Jag kände förtroende för läkaren och jag kände mig stolt för att jag vågade vara "normal".

Jag ångrar inte vårt beslut, Frank. Jag känner fortfarande förtroende för läkaren. OM det över huvud taget är något fel på ditt hjärta så hade det kanske ändå inte gått att upptäcka då, när du låg i magen. OM det är något fel på ditt hjärta, behöver det inte ens vara allvarligt. Blåsljud behöver ju inte betyda något alls egentligen.

Mamma vet att det är så, men mamma känner sig inte lika modig nu, Frank. Mamma känner sig liten, ensam och rädd. Mamma saknar Nils. Mamma älskar dig.

Två månader i morgon

Den 13 november var en söndag. Vi åt fars dags-fika hos farfar och farmor och det var en ganska kall dag, men ingen snö. Vi gick och la oss och på natten kom Nora in till pappa och mamma för hon var förkyld och hostade. Efter en stund vaknade Siri också, så pappa gick in till henne och de sov i hennes säng.

Nora låg nära, nära när värkarna drog igång. Mamma hade ännu inte hunnit somna för natten när klockradions röda siffror visade två. I två timmar hade jag onda, men inte täta, sammandragningar. Sen lyckades jag somna och samla kraft inför den stundande förlossningen. Jag minns hur jag låg och andades genom värkarna och försökte göra det så tyst som möjligt med Noras hår i min näsa.

Så kom du, mitt på dagen den 14 november. Tänk att det redan gått två månader! Tänk att det bara är två månader sen! Älskade lilla Frank! I morgon blir du två månader.

Det fina med er barn är att det finns en morgondag tack vare er. Att ni är morgondagen.