Den 13 november var en söndag. Vi åt fars dags-fika hos farfar och farmor och det var en ganska kall dag, men ingen snö. Vi gick och la oss och på natten kom Nora in till pappa och mamma för hon var förkyld och hostade. Efter en stund vaknade Siri också, så pappa gick in till henne och de sov i hennes säng.
Nora låg nära, nära när värkarna drog igång. Mamma hade ännu inte hunnit somna för natten när klockradions röda siffror visade två. I två timmar hade jag onda, men inte täta, sammandragningar. Sen lyckades jag somna och samla kraft inför den stundande förlossningen. Jag minns hur jag låg och andades genom värkarna och försökte göra det så tyst som möjligt med Noras hår i min näsa.
Så kom du, mitt på dagen den 14 november. Tänk att det redan gått två månader! Tänk att det bara är två månader sen! Älskade lilla Frank! I morgon blir du två månader.
Det fina med er barn är att det finns en morgondag tack vare er. Att ni är morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar