Humor

Du är en charmig kille och det märks att du har humor. Du har glimten i ögat och nära till skratt. Tyvärr har du närmre till skrik.

Det gör mamma frustrerad att du är så pass missnöjd. Vissa dagar är du glad och nöjd och vi leker jättebra, men ibland är du så arg och ledsen.

Varje dag är ett äventyr med dig och dina systrar. Jag är så vansinnigt nöjd och glad över att jag får spendera all tid med er. Jag är glad och stolt över beslutet att vara hemma med er och låta er vara hemma. Ni är fantastiska personer. Jag älskar er, och ni älskar varandra.

Gå och sjuk

Nu kan du gå, Frank! Det är så häftigt, för plötsligt väljer du att gå och sen är definitivt. Älskade lilla kille.

Det har kommit massor av snö! I dag har du inte varit ute för det har snöat så väldigt mycket, men vi åkte pulka härom dagen.

Du är sjuk igen, troligtvis har du fått höstblåsor. Mamma har ryggskott så pappa har faktiskt fått vara hemma. Nu är både du och jag på bättringsvägen och jag hoppas vi får sova gott i natt.

Kan själv

Ett år fyllda och kan allt. Älskade lilla kille! Du vill inte bli matad och vill gå själv. Därför får du öva, för det är ju det enda sättet att lära sig.

Du äter allt med ena handen medan du med den andra håller ett stadigt grepp i skeden. Du är så söt när du slevar in gröten med handen, Frank!

Du kan gå många steg i rad nu, förut räknade jag till tio stycken.

Du har vattkoppor också. Det värsta är som tur är över nu! Förhoppningsvis smittar du inte längre i helgen, det blir skönt att kunna åka iväg lite igen.

Födelsedag

I kväll duschade mamma lite extra länge, Frank. Jag lät vattnet rinna nerför min mage och försökte minnas hur det var för ett år sen. Du var nyfödd. Du låg på neo. Du mådde bra.

Ett år går fort men ditt första levnadsår har varit väldigt händelserikt och lite för spännande för mammas smak. Du och jag har varit två veckor på sjukhus tillsammans, en när du föddes och en i februari/mars. Du har haft ont, varit arg, skrikit och pussats. Du har lärt dig greppa, fokusera med blicken, pincettgreppet, krypa, säga några ord och gå några steg. Bland annat.

Du är fantastisk och underbar. Fina, stora kille. Mamma älskar dig.

Ett år i morgon

Hoppas att du sover gott i natt älskade son. I morgon väntar ett stort paket och en glad familj som vill sjunga för dig. Älskade, fina Frank.

11 månader, snart 12

Oj, så tiden går min skatt! Snart får vi fira din ettårsdag. Mamma minns så väl den här tiden för ett år sedan, det var en jobbig tid. Väntan, längtan och oron.

Det känns ovant att tänka på ettårskalas utan att vara gravid. Det har jag aldrig gjort förut!

Du kryper fort och går utmed väggar och möbler. Du stoppar allt du kan i munnen och du skriker ganska mycket. Du gillar inte att bli matad. Jag ammar sig på morgnarna och du sover för det mesta helt okej. Du vaknar lite tidigt på morgonen ibland. Skamgränsen går vid sex egentligen!

Du tycker om att vara ute och du älskar att leka med dina systrar. Du står ut med mycket bara för att du så gärna vill leka med dom!

Min fina lilla kille. Mammas hjärtegull!

Hjälpreda

Äntligen är du en gladare kille! Äntligen gör det antagligen inte så ont i din mun. Du har sovit bättre och varit mycket mer tillfreds. Älskade skatt!

Du går längs möbler och ställer dig upp mot allt - även dina systrar. Du är väldigt hjälpsam och gillar diskmaskinen.

Tid

I går var det ett år sedan mamma lades in på sjukhuset för att du höll på att födas, Frank. Mamma -eller du- var då i vecka 26 och du var inte alls färdig att födas. Som tur är låg du ju kvar i nio veckor till.

Om ett par dagar är det 10 månader sedan du föddes. Tänk vad mycket som hänt på den tiden! Du är nu en aktiv kille som kryper fort och reser dig upp mot allt du kan hitta. Du stoppar allt i munnen, tand nummer sju och åtta är på väg upp.

Du ammar på morgonen, innan vi går upp. Sen äter du gröt tillsammans med mamma och dina storasystrar om de är vakna. Du äter inte mat så bra, men gröt gillar du verkligen! Och välling som du får inför natten.

Du är en ganska missnöjd kille, även om det är lite bättre sen du lärde dig krypa. Du kan säga "pappa", "mamma", "kissa", "titta". Och du skrattar sött när mamma säger "ajaj"! Du tycker om att leka med dina storasystrar och dina vänner Axel och Nils. Mamma och deras mamma låg på sjukhus ihop för ett år sedan.

Du gillar att öva dig på att gå, och är duktig på att bara hålla dig i med en hand. Älskade lilla kille!

Sova gott

Du andades djupt och lugnt när jag var inne hos dig nyss, Frank. Luftrören låter riktigt bra igen. Du störs inte längre av att jag smyger in och tittar till dig innan jag går och lägger mig. Men jag vågar inte klappa dig på kinden. Jag vågar inte böja mig ner och lukta dig i nacken.

Men det gör inget, för jag är så glad att du andas. Att du lever. Mamma älskar dig, du fina, underbara barn.

Check!

I nio månader har du nu förgyllt våra liv, älskade Frank! du är en så duktig kille, för drygt två veckor sedan lärde du dig att sätta dig upp från krypställning och två dagar senare lärde du dig krypa. Morgonen därpå sa du dina första ord - en tvåordsmening:
"Hej pappa!"

Helgen som var spenderade vi i Varberg tillsammans med andra familjer som också förlorat barn. Det var så fint att få visa dig, du låg ju i magen förra året. Jag är så stolt över dig, du är perfekt!

Vi leker i sandlådan

Bita

Du växer och blir stor, Frank! Du har visat stort intresse för mat, och dessutom har du börjat bita mamma - och det hårt - och äter sedan ett par dagar mer mat än du ammas. Både du och jag vill dock inte sluta med amningen än.

Du är jätteduktig på att sitta, till både din och dina systrars förtjusning. Och att du sluppit järndropparna gör dig till en mycket, mycket mer nöjd kille. Det är så skönt!


Min fina, lilla kille. Du börjar bli stor! Mamma älskar dig.

Stora killen!

Du har blivit sex månader, en tand har spruckit fram och du kan sitta!

Glad kille!

Du är en fantastisk kille, Frank! Snart är du sex månader och kan sluta med järndropparna, och då blir säkert magen mycket bättre. Dina tänder har inte riktigt spruckit igenom än, och du har ganska ont av det. Stackars liten kille.

Du kan sitta ganska bra själv, men tippar också lätt. Du gillar din gåstol och älskar dina systrar! Du helammas fortfarande men börjar visa allt mer att du börjar bli en stor kille. Så i går fick du smaka morotspuré för första gången. Gott, tyckte du! Du åt med fin teknik och såg riktigt stolt ut. Sötnos! Tidigare har du fått smaka majskrokar och lite päron.

Åh, vad mamma älskar dig, Frank. Du är så underbar!

Påsk

Du börjar bli stor, Frank. Du är väldigt ung och väldigt nyfiken och utvecklas hela tiden. Du vill gärna vara med, du sitter gärna vid bordet när vi andra äter och du tittar uppmärksamt - och lite roat - på när vi äter.

Nu är det påsk och Siri och mamma har gjort fint påskris!

Skönt när det vänder

Det är så skönt när det vänder, Frank! I måndags vaknade du som en jätteglad liten kille och mamma kände äntligen hur jag orkade ta djupa andetag och våga andas ut också.


Denna vecka har varit toppen! Vi har varit ute massor av timmar och nästan alltid sover du gott i vagnen. Du älskar dina systrar och de älskar dig. Du kan sitta länge och titta på dom, och när de pratar med dig skiner du upp och jollrar. 


Livet som fyrbarnsmamma på heltid är det bästa livet som finns!

Stark!

Du har börjat hitta dina händer, Frank! Ibland håller du dig själv i handen och ibland suger du på din tumme eller hand. Du kan styra handen ganska bra, se bara:

Sjuk

Nu är du fyra månader gammal, Frank. Du har vänt dig från mage till rygg och du håller på att få två små tänder i underkäken. Om det inte vore för att du är sjuk i RS skulle du nog vara en alldeles underbar liten gosse. Eller om du inte höll på att få tänder. Eller om du inte hade ont i magen på grund av Niferex.

Du är givetvis alldeles underbar, älskade Frank. Men du skriker mycket och mamma har många gånger undrar hur mycket skrik det kan finnas i en så liten kropp.

Mamma lider med dig varje gång du hostar, och varje andetag du tar hoppas jag är det sista som du behöver vara sjuk. Det har hållit i sig länge nu, det är en och en halv vecka sen vi kom hem från en veckas vistelse på sjukhuset. Någon gång vänder det! Väl?!

Vårfin!

Premiär

Förra torsdagen skulle vara vår första dag hemma utan pappa för han skulle börjat jobba. Men du blev sjuk - jättesjuk, du fick RS - och fick ligga på sjukhus en vecka. I måndags eftermiddag fick vi äntligen komma hem (på permission) och du blev utskriven i tisdags. Nu inhalerar vi dig hemma var tredje timma och det kommer vi få göra i flera veckor till. Men du mår ganska bra, trots allt! Du är en riktig kämpe, det har du visat en massa gånger!

När vi låg där på sjukhuset kändes det så otroligt skönt att vi kollat upp ditt lilla hjärta och sett att det är friskt. För ibland drog hjärfrekvensen iväg till 200 slag/minut. Det är snabbt!

Nu är vi som sagt hemma och njuter! I går började pappa jobba och i går började du med napp! Du är så glad att få leka med dina systrar och mamma blir alldeles varm i hjärtat när jag ser er tillsammans. Förut när vi åt lunch och du satt i din babysitter sa Siri: "Tack för maten, får jag gå och leka med Frank nu?". Såklart att hon fick! Och du sken upp som en sol.

Du är solen i våra liv, Frank. Ett tappert solsken som aldrig, aldrig ska sluta skina!

Vår!

I dag var det verkligen vår i luften, Frank! Vi var på öppna förskolan på förmiddagen, men på eftermiddagen gick mamma ut med dina systrar medan du myste med pappa inne.

Du blir alltmer nöjd för varje dag som går och det är en fröjd att se dig ligga och "prata" med den spelande figuren över ditt huvud. Det är en fröjd att du är här, älskade Frank.

Härom dagen sov du ute i vagnen en stund. Det var första gången, så mamma tog ett kort på det.

Tre månader

I dag är det alla hjärtans dag, Frank. I dag har vi varit på öppna förskolan, du, dina systrar och jag. Pappa har jobbat, men när han var klar med det åkte vi till din brors grav.

Alla hjärtans dag. Nils hjärta var så trasigt att det inte kunde fortsätta slå. Det verkar som väl är att ditt hjärta är friskt. På torsdag ska vi få se det på ultraljud.

Till kvällsmat åt vi gott och lyxade till det med efterrätt. Du låg länge, länge i mammas famn och åt. Det är lyx, Frank. Att kunna ge dig värme, trygghet och mat är lyx, det är äkta kärlek såhär på alla hjärtans dag.

Glad

Du ler, Frank! Sedan en vecka ler du världens finaste leende. Ibland kommer det ett gulligt ljud också.

Du har blivit mer nöjd också. Nu kan du sitta i babysittern en stund utan att bli galen.

Men bäst trivs du i famnen. Bäst trivs du när du får vara nära, nära. Älskade, närhetstörstande barn.

Mod

Jag kände mig modig den där dagen, Frank. Jag kände förtroende och stolthet.

När mamma blev gravid efter att din storebror dött var det jobbigt såklart. Samtidigt som det var lyckligt var det otroligt oroligt. Mamma och pappa blev erbjudna extra hjälp och stöd under graviditeten, och vi tackade ja till en del, och nej till annat. Vi tackade till exempel nej till att gå på specialmödravården, för vi ville att det ändå skulle vara så "normalt" som möjligt.

Vi tackade ja till att få komma till avdelningen för klinisk fysiologi för att göra extra ultraljud på Siris hjärta då hon låg i magen. Även när vi väntade Nora fick vi den möjligheten, vilket vi också tackade ja till.

Nils hjärta var väldigt trasigt. Flickornas hjärtan är i toppskick. Så när du låg i magen och vi träffade en väldigt duktig ultraljudsläkare som, liksom vi, tydligt såg ett friskt litet hjärta picka på dig kändes det som att det räckte så. Jag kände mig modig den där dagen. Jag kände förtroende för läkaren och jag kände mig stolt för att jag vågade vara "normal".

Jag ångrar inte vårt beslut, Frank. Jag känner fortfarande förtroende för läkaren. OM det över huvud taget är något fel på ditt hjärta så hade det kanske ändå inte gått att upptäcka då, när du låg i magen. OM det är något fel på ditt hjärta, behöver det inte ens vara allvarligt. Blåsljud behöver ju inte betyda något alls egentligen.

Mamma vet att det är så, men mamma känner sig inte lika modig nu, Frank. Mamma känner sig liten, ensam och rädd. Mamma saknar Nils. Mamma älskar dig.

Två månader i morgon

Den 13 november var en söndag. Vi åt fars dags-fika hos farfar och farmor och det var en ganska kall dag, men ingen snö. Vi gick och la oss och på natten kom Nora in till pappa och mamma för hon var förkyld och hostade. Efter en stund vaknade Siri också, så pappa gick in till henne och de sov i hennes säng.

Nora låg nära, nära när värkarna drog igång. Mamma hade ännu inte hunnit somna för natten när klockradions röda siffror visade två. I två timmar hade jag onda, men inte täta, sammandragningar. Sen lyckades jag somna och samla kraft inför den stundande förlossningen. Jag minns hur jag låg och andades genom värkarna och försökte göra det så tyst som möjligt med Noras hår i min näsa.

Så kom du, mitt på dagen den 14 november. Tänk att det redan gått två månader! Tänk att det bara är två månader sen! Älskade lilla Frank! I morgon blir du två månader.

Det fina med er barn är att det finns en morgondag tack vare er. Att ni är morgondagen.