Stora killen!

Du har blivit sex månader, en tand har spruckit fram och du kan sitta!

Glad kille!

Du är en fantastisk kille, Frank! Snart är du sex månader och kan sluta med järndropparna, och då blir säkert magen mycket bättre. Dina tänder har inte riktigt spruckit igenom än, och du har ganska ont av det. Stackars liten kille.

Du kan sitta ganska bra själv, men tippar också lätt. Du gillar din gåstol och älskar dina systrar! Du helammas fortfarande men börjar visa allt mer att du börjar bli en stor kille. Så i går fick du smaka morotspuré för första gången. Gott, tyckte du! Du åt med fin teknik och såg riktigt stolt ut. Sötnos! Tidigare har du fått smaka majskrokar och lite päron.

Åh, vad mamma älskar dig, Frank. Du är så underbar!

Påsk

Du börjar bli stor, Frank. Du är väldigt ung och väldigt nyfiken och utvecklas hela tiden. Du vill gärna vara med, du sitter gärna vid bordet när vi andra äter och du tittar uppmärksamt - och lite roat - på när vi äter.

Nu är det påsk och Siri och mamma har gjort fint påskris!

Skönt när det vänder

Det är så skönt när det vänder, Frank! I måndags vaknade du som en jätteglad liten kille och mamma kände äntligen hur jag orkade ta djupa andetag och våga andas ut också.


Denna vecka har varit toppen! Vi har varit ute massor av timmar och nästan alltid sover du gott i vagnen. Du älskar dina systrar och de älskar dig. Du kan sitta länge och titta på dom, och när de pratar med dig skiner du upp och jollrar. 


Livet som fyrbarnsmamma på heltid är det bästa livet som finns!

Stark!

Du har börjat hitta dina händer, Frank! Ibland håller du dig själv i handen och ibland suger du på din tumme eller hand. Du kan styra handen ganska bra, se bara:

Sjuk

Nu är du fyra månader gammal, Frank. Du har vänt dig från mage till rygg och du håller på att få två små tänder i underkäken. Om det inte vore för att du är sjuk i RS skulle du nog vara en alldeles underbar liten gosse. Eller om du inte höll på att få tänder. Eller om du inte hade ont i magen på grund av Niferex.

Du är givetvis alldeles underbar, älskade Frank. Men du skriker mycket och mamma har många gånger undrar hur mycket skrik det kan finnas i en så liten kropp.

Mamma lider med dig varje gång du hostar, och varje andetag du tar hoppas jag är det sista som du behöver vara sjuk. Det har hållit i sig länge nu, det är en och en halv vecka sen vi kom hem från en veckas vistelse på sjukhuset. Någon gång vänder det! Väl?!

Vårfin!