Två år

Den här natten för två år sedan hade jag en liten Nora hos mig i sängen, Frank. Fars dag hade passerat och du låg i min mage och bestämde dig plötsligt för att det var dags att komma ut. Jag låg med värkar och gjorde mitt yttersta för att inte störa din storasyster när jag andades genom dem. 

Lite sömn fick jag nog, men när morgonen kom och vi gick upp gick det inte att hålla tillbaka längre. Farmor var på väg till jobbet, men fick vända för att ta hand om dina storasyskon och pappa fick köra oss till förlossningen. 

Ut kom du, efter min hittills konstigaste förlossning. Utan krystvärkar pressade jag ut dig och pappa tog emot. Du var så liten. Så nätt. 

En knapp vecka på neo och sen fick vi åka hem, du, jag, sonden och bröstpumpen. 

Frank. Min fina, älskade Frank. När du vaknar i morgon väntar presenter och massor av kärlek.