Fyra veckor, två veckor, tre veckor och en månad

Du ligger bredvid mig och andas lugnt. Mamma klappar dig på kinden ibland och din värme fyller mig med liv. Du betyder allt, Frank. Du är meningen med livet.

I går blev du fyra veckor gammal. Vi har fått ha dig i fyra veckor, fått lukta på dig, smeka dig, sjunga för dig och vara nära dig. Du utvecklas varje dag, du blir allt mer stadig och allt mer vaken. Fortfarande sover du såklart mest, men när du är vaken charmar du oss med dina stora vackra ögon. Du är otroligt lik din bror, men när mamma och pappa tittar på kort från när dina systrar var alldeles nya är det svårt att se vem som är vem av er fyra.

I dag är det två veckor sedan du blev av med sonden. Och du klarar dig galant utan den! I torsdags vägde vi dig och på en vecka hade du gått upp 410 gram och vuxit 2 cm. Du fyller ut storlek 50!

I lördags är det tre veckor sedan vi kom hem från sjukhuset, och på sätt och vis är det sen den dagen det räknas att du kom. Vi hör inte hemma på sjukhus, Frank. Vi hör hemma hemma såklart! Mamma är jätteglad och tacksam för att vi fick vara på sjukhuset och att du kollades upp ordentligt. Mamma är imponerad av den fina personalen, hur väl de tog hand om dig. Och eftersom du mår så bra är mamma så otroligt glad att vi fick åka hem så pass fort!

I morgon är det en månad sen du skrikandes lades på mammas bröst och sen låg känguru med pappa på sjukhuset. Det är en månad sedan jag fick hålla din späda lilla kropp i min famn och ge dig mat från en kopp. Det känns länge sen nu, och mycket har ju hänt under tiden. Det är så fascinerande att se hur självklar plats du har i vår familj även för dina systrar. Det är ingen avundsjuka, ingen ilska. Bara nyfikenhet och kärlek. De vill hålla dig, klappa på dig och pussa dig.

Nils, Siri, Nora och Frank. Tillsammans är vi världens bästa familj!